Raspresentation
Historik
Västgötaspetsen är en mycket gammal svensk spetsras,
en av Sveriges nationalraser. Som typ är den känd
sedan vikingatiden. K-G Zetterstén och Björn von
Rosen upptäckte och räddade den gamla lantrasen i början på 1940-talet, vilket
ansågs som en kynologisk sensation. Den godkändes av Svenska Kennelklubben och
fick en egen rasbeskrivning 1943. Rasens namn
ändrades 1953 till västgötaspets, tidigare kallad svensk vallhund.
Användningsområde
Sedan gammalt och även i dag använd som vallhund på
nötboskap. Rasen är mycket lättlärd och visar i dag på goda resultat inom
aktiviteter som lydnad, spår- och sökarbete, samt i
de nyare grenarna agility, freestyle och flyball. Den arbetar även bra som eftersökshund på vilt.
Passar också bra som enbart familjehund som är glad bara de får vara med sin
”flock”.
Hälsa
Västgötaspetsen är en sund och frisk ras, utan kända rasbundna sjukdomar.
Egenskaper / Mentalitet
Det är en orädd liten hund, vars hållning och uttryck vittnar om
vaksamhet, livlighet och energi. Västgötaspetsen är robust och tålig och kan
bli mycket gammal. Den är också mycket lättlärd och därför användbar till de
mest skiftande uppgifter. Västgötaspetsen vill gärna känna sig fri och sätter
stort värde på att få gå okopplad. Eftersom den har
ett livligt intellekt bör den ha sysselsättning i någon form för att må bra.
Storlek
och utseende
Västgötaspetsen är lågbent, kraftig
och långsträckt. Rasen är i typen ursprunglig och varglik i allt utom
storleken. Mankhöjd är 31–33 cm och vikt 9–15 kg. Den har en kraftig benstomme
och bröstkorg. Färgen är viltfärgad, grå, brun eller röd med mörka och ljusa
schatteringar. Vita tassar och bringfläckar förekommer. Ett av rasens främsta
kännetecken, stubbsvansen, är medfödd hos många, men inte hos alla valpar.
Pälsen är halvkort, hårt och tätt liggande täckhår med mycket tät och mjuk underull.
Pälsvård
Pälsen är lättskött och hunden badas endast vid behov.
Västgötaspetsen fäller regelbundet och då kan man gärna borsta ur den dagligen
för att slippa ”hårhögar” runtom i hemmet.
Övrigt
Det lilla formatet till trots behöver västgötaspetsen ordentligt
med motion, både för kropp och själ. Det är en
arbetande hund och den bör ha sysselsättning i någon form för att bli en
trofast och harmonisk familjemedlem. Man brukar säga om västgötaspetsen att det
är en ”stor hund i litet format”.